Tänkte nu när det har kommit en del nya läsare så ska dem slippa gå tillbaka i bloggen så får ni här en del av vad Theo varit med om och hur han är i dag. Det kommer även komma bilder idag
Det hela började med att vi var på kontroll ultraljud som man gör när man är gravid i vecka 18. Men då ville inte han vända sig från mage till rygg i min mage, så vi fick komma tillbaka efter några veckor.. När jag var i vecka 25 så fick vi en ny tid till ultraljud för att dem skulle kolla hjärta som dem gör på alla.När vi kom på en onsdag i december träffade vi en kvinna som gjorde ultraljudet. Det ända hon säger är att, - Ert barn har ett allvarligt hjärtfel så ni får komma tillbaka imorgon. Den natten sov vi inte många timmar det kan jag lova. Dagen efter gick vi dit igen, när läkaren hade tittat så började han prata om vårt lilla barn som låg i min mage. Han förklarade hur hjärtat såg ut och vad det var som skulle hända när barnets föddes. Theo högerkammare stod helt stilla,hans hjärta låg som en våningsäng, har bara kärl på ena kammaren, ena kammaren mindre än den andra. Han sa att vi skulle få en tid till Lund så dem skulle titta på det och även att höger kammaren skulle stå still tills barnet föddes och det skulle bli operation direkt efter födseln Vi fick en tid till Lund i vecka 27, när vi kom ner så tittade först en läkare sen fick han kalla in fler och då blev vi oroliga. Men det var ett litet glädjebesked, högerkammaren hade startat och det har Lund ALDRIG sett innan. Fram till förlossningen gick vi på regelbundna kontroller i både Helsingborg o Lund. Jag skulle födda i Lund, den 6 April kom vi till Lund för att bli föräldrar. Jag blev igångsatt men inget hände. Kl 22,30 tog dem hål på vattenhinnan, 02,30 föddes vår fina son Theo Frej. Han vägde 3824 gram och var 55 lång. Jag fick hålla han ca 5 min sen tog dem han ifrån mig vilket var jobbigt. Efter det gick Theo och hans pappa iväg för att koppla upp han inne på neonetal. Där fick han ligga till Torsdag kväll sen blev han flyttad till BIVA för att det blev fullt på neonetal. Han låg på BIVA en natt för att sen den 9 April komma ner till avd 67 . Allt gick som det skulle. Den 15 april så stängdes hans educktus vilket var bra, men tyvärr så drog han ihop ett kärl till :( Så den 16 April fick vår lilla kämpe göra sin första operation, denna operationen kallades för schunt operation. Allt gick bättre än vad läkarna trodde, nu trodde dem att han skulle klara sig till han var ca 6 månader. Den 20 april skulle vi få åka hem, men så blev det tyvärr inte. Han vaknade varje kvart mellan 03.15-07,00 så jag var jätte trött, men jag skulle gå till hotellet för att vila efter vi träffat läkaren var det tänkt. Men tyvärr så när Theo skulle få sin medicin så började han skrika igen, läkarna kom nästan springandes och sköterskorna också. När dem gjorde kontrollerna så visade sig att han behövde syrgas så han fick det. Efter ett tag så bara fortsatte han att sjunka så dem gjorde ultraljud och det såg ej bra ut så det fick bli sövning och akut magnet röngen. Sen tog det ca 1 timme sen ringde BIVA mig och sa att Theo var hos dem men jag ville inte riktigt ta in allt detta :( Så Theos pappa fick prata med dem, vi fick veta att det gick bra att komma upp för att se han. När vi kom upp stod det en person utanför hans rum, hon sa till oss att det ej var något som någon förälder ville se. Men vi tänkte att så farligt kunde de inte vara. När vi kommer in så kändes det som att han var borta från oss. Han låg på 55 % i syresättning med resperatern igång. Läkarna sa till oss att han lever pga maskinerna. Kl 14,30 fick han göra om schunt operationen men denna gick som den skulle och vi fick åka hem den 26 April . Allt gick super bra hemma. Den 12 Juli 2010 gjorde han sin gleen operation och allt blev bättre. Då låg vi 1 vecka. I oktober 2010 fick vi nästa smäll Theo har en läcka i sin ena klaff " vet ej vilken " iochmed denna läckan så lever Theo i risk för hjärtsvikt varje dag, dem vet ej än vad som ska göra åt den. Han går på dagis/ förskola med assistent sedan i Maj 2011. Han trivs jätte bra. Just nu går vi och väntar på tid för det sista steget i han enkammarhjärta, TCPC. Han skulle gjort denna operationen den 18 oktober men den är framflyttad. Den kommer bli detta året så det kommer bli att fira jul i Lund som det ser ut nu. Men vi bryr oss ej så länge vi har vår lilla Theo kvar. Idag är Theo 1,5 år och är precis som vilken annan pojke i den åldern vill upptäcka livet och världen. Men vi vuxna får stoppa han när vi hör på han att han inte orkar mer.
Det hela började med att vi var på kontroll ultraljud som man gör när man är gravid i vecka 18. Men då ville inte han vända sig från mage till rygg i min mage, så vi fick komma tillbaka efter några veckor.. När jag var i vecka 25 så fick vi en ny tid till ultraljud för att dem skulle kolla hjärta som dem gör på alla.När vi kom på en onsdag i december träffade vi en kvinna som gjorde ultraljudet. Det ända hon säger är att, - Ert barn har ett allvarligt hjärtfel så ni får komma tillbaka imorgon. Den natten sov vi inte många timmar det kan jag lova. Dagen efter gick vi dit igen, när läkaren hade tittat så började han prata om vårt lilla barn som låg i min mage. Han förklarade hur hjärtat såg ut och vad det var som skulle hända när barnets föddes. Theo högerkammare stod helt stilla,hans hjärta låg som en våningsäng, har bara kärl på ena kammaren, ena kammaren mindre än den andra. Han sa att vi skulle få en tid till Lund så dem skulle titta på det och även att höger kammaren skulle stå still tills barnet föddes och det skulle bli operation direkt efter födseln Vi fick en tid till Lund i vecka 27, när vi kom ner så tittade först en läkare sen fick han kalla in fler och då blev vi oroliga. Men det var ett litet glädjebesked, högerkammaren hade startat och det har Lund ALDRIG sett innan. Fram till förlossningen gick vi på regelbundna kontroller i både Helsingborg o Lund. Jag skulle födda i Lund, den 6 April kom vi till Lund för att bli föräldrar. Jag blev igångsatt men inget hände. Kl 22,30 tog dem hål på vattenhinnan, 02,30 föddes vår fina son Theo Frej. Han vägde 3824 gram och var 55 lång. Jag fick hålla han ca 5 min sen tog dem han ifrån mig vilket var jobbigt. Efter det gick Theo och hans pappa iväg för att koppla upp han inne på neonetal. Där fick han ligga till Torsdag kväll sen blev han flyttad till BIVA för att det blev fullt på neonetal. Han låg på BIVA en natt för att sen den 9 April komma ner till avd 67 . Allt gick som det skulle. Den 15 april så stängdes hans educktus vilket var bra, men tyvärr så drog han ihop ett kärl till :( Så den 16 April fick vår lilla kämpe göra sin första operation, denna operationen kallades för schunt operation. Allt gick bättre än vad läkarna trodde, nu trodde dem att han skulle klara sig till han var ca 6 månader. Den 20 april skulle vi få åka hem, men så blev det tyvärr inte. Han vaknade varje kvart mellan 03.15-07,00 så jag var jätte trött, men jag skulle gå till hotellet för att vila efter vi träffat läkaren var det tänkt. Men tyvärr så när Theo skulle få sin medicin så började han skrika igen, läkarna kom nästan springandes och sköterskorna också. När dem gjorde kontrollerna så visade sig att han behövde syrgas så han fick det. Efter ett tag så bara fortsatte han att sjunka så dem gjorde ultraljud och det såg ej bra ut så det fick bli sövning och akut magnet röngen. Sen tog det ca 1 timme sen ringde BIVA mig och sa att Theo var hos dem men jag ville inte riktigt ta in allt detta :( Så Theos pappa fick prata med dem, vi fick veta att det gick bra att komma upp för att se han. När vi kom upp stod det en person utanför hans rum, hon sa till oss att det ej var något som någon förälder ville se. Men vi tänkte att så farligt kunde de inte vara. När vi kommer in så kändes det som att han var borta från oss. Han låg på 55 % i syresättning med resperatern igång. Läkarna sa till oss att han lever pga maskinerna. Kl 14,30 fick han göra om schunt operationen men denna gick som den skulle och vi fick åka hem den 26 April . Allt gick super bra hemma. Den 12 Juli 2010 gjorde han sin gleen operation och allt blev bättre. Då låg vi 1 vecka. I oktober 2010 fick vi nästa smäll Theo har en läcka i sin ena klaff " vet ej vilken " iochmed denna läckan så lever Theo i risk för hjärtsvikt varje dag, dem vet ej än vad som ska göra åt den. Han går på dagis/ förskola med assistent sedan i Maj 2011. Han trivs jätte bra. Just nu går vi och väntar på tid för det sista steget i han enkammarhjärta, TCPC. Han skulle gjort denna operationen den 18 oktober men den är framflyttad. Den kommer bli detta året så det kommer bli att fira jul i Lund som det ser ut nu. Men vi bryr oss ej så länge vi har vår lilla Theo kvar. Idag är Theo 1,5 år och är precis som vilken annan pojke i den åldern vill upptäcka livet och världen. Men vi vuxna får stoppa han när vi hör på han att han inte orkar mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar